Jajemän, nu tar han sig fram med en faslig fart. Vår lilla skrutt. Han hasar sig fram på något märkligt sätt. Lyfter upp rumpan, står och gungar. Ser ut som att han tänker krypa iväg men sedan lägger han ned rumpan och sticker iväg. Nu gäller det plötsligt att ha koll på det lilla livet till hundra procent. Han är snabbare än blixten.
I fredags var vi så på farmors begravning. Det var en väldigt jobbig dag, även om den var fin också. Musiken och texterna i kyrkan var otroligt fina. Passade farmor väldigt bra. Hugo tyckte att kyrkklockan ringde så fint att han somnade när den började slå. Sedan vaknade han när ceremonin var slut. Se där!
I helgen var vi och hälsade på i Linköpingstrakterna igen. Det var Hugos kusin Tyra som skulle firas. 5 år fyllde hon, stora tjejen. Hon fick ett tält av oss att ha i trädgården och leka i. En present som gick hem även hos lillasyster, och kusinen Noah.
Tyvärr blev Hugo väldigt dålig i lördags. Han fick hosta som verkligen skällde i bröstet och kunde inte somna. Han hade svårt att andas och lugnade ner sig först när jag svepte in oss i filtar, satte mössan på, och slog mig ned vid altandörren. Där satt vi och kikade bort mot bilarna som rullade förbi i natten. Först vid midnatt somnade han, efter att Pärs bror levererat lite hostmedicin till skrutten.
Hostan håller i sig än, och han är snorig som få.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar