En bedrövlig natt, men en lite piggare prins idag.

Helgens magsjukesvit har tagit hårt på vår lille Hugo. Och på oss. Idag har han varit lite piggare, men inte riktigt sitt vanliga jag. Han busar och morrar lite emellanåt, men han vill också gärna sitta och mysa. Länge. Och sova. Mycket.

Natten till idag blev rent ut sagt bedrövlig. Vår lilla gubbe hade så ont i magen så han vred sig som en liten mask och jämrade sig. Jag satt i flera timmar med honom i famnen, vaggandes, tills han lugnade ner sig och somnade. Mitt i natten. Sovtimmarna blev få. Och det känns idag.

Egentligen skulle Pär ha åkt till Stockholm på en fest. Eftersom Hugo inte kräktes längre kändes det ok att han skulle åka. Men inte för Pär. Han kom bara till Tybble sedan vände han hem igen. Så fungerar ett föräldrahjärta. Själv kan man ta det mesta, men när han har ont vill man finnas där för honom. Vagga, trösta, badda feberhet panna, värma välling.

Jag är väldigt glad att Pär var hemma. Det är betydligt lättare att vara två när nerbajsade pyjamasar ska bytas mot rena. Handdukar ska fuktas, resorb matas med tesked, blöjor ska bytas. Det är ett litet projekt. Dessutom är det skönt att vara två när oron tar överhand. Hur ont kan han ha innan det börjar bli akut? Har han fått i sig tillräckligt med vätska.

Vi konstaterade det tillsammans idag, jag och P. Numera är man förälder i första hand. Allt det andra får komma sen.