Cykelsadelmontering och första turen

Nu har Hugo tagit sin första cykeltur. Att få dit själva cykelsadeln var verkligen enkelt. Jag ringde bara två samtal och stoppade en bil på gatan.

Samtal 1:Pär, var är cykelnyckeln?

Samtal 2: Pappaaaa, kan du komma hit och hjälpa mig med en grej.

Stopp stopp. Brorsan kom hit och hjälp till, vi har ett problem som säkert bara du kan lösa. Här är hmm beskrivningen, jaså inte den?

Nåja, efter lite svett och några diskussioner senare satt Hugo på plats. Första turen gick till mormor Marianne som skulle barnvakta medan mamma och pappa gick på fotboll (dock inte tillsammans).

Kolla in: Snart är krypandet ett minne blott

Nya steg

Nytt rekord noterar vi denna morgon. 19 steg! Mest går han korta små sträckor, hela dagarna. Från sin lilla spis till Bobby car, eller så. Ofta bara går han rakt ut från något, tar några vingliga små steg och dunsar sedan ner i golvet. Han ser i alla fall vansinnigt stolt ut. Varje gång!

Vad då sova?

Ok, nu har Hugo sovit i snart 2 timmar ute i sin vagn. Klockan är 10 på förmiddagen. Varför kan han inte sova längre än till 5 på morgonen istället för att snusa 2 timmar i sin vagn nu?

Så här länge brukar han i och för sig inte sova på förmiddagen. Men 40 minuter brukar han vilja ha vid 08-.30-tiden.

Här om natten vaknade han vid tio på kvällen. Jag la mig i vår säng med honom efter flera misslyckade försök att lägga honom i hans säng igen. Sedan for han runt där. Upp och ned, hit och dit. Han var sååå trött men kunde bara inte lägga sig ned och slappna av. Vi provade allt. Läsa, mysa, välling, till och med tv:n till slut. Så desperata blev vi. Jag tittade på klockan vid 01 sista gången, och då hade precis börjat komma till ro.

Och klockan 6 vaknade han igen. Det är terror det!

Inatt sov han från 23 till 05. Men ändå. Varför inte sova längre på morgonen istället för att sova så här länge på förmiddagen? Och jag vet ju att han inte klarar sig ända till läggdags kl 19 nu heller, han måste sova en gång till idag. Suck.

På egna ben!

Nu har det hänt. Hugo har gått på alldeles egna ben. Fler gånger. Första gången var i onsdags, den 11 augusti. 1 år 1 vecka gammal. Vi var hemma hos min gammelfarmor och plockade lite i huset, jag min pappa. Bara för att testa satte vi oss på golvet i det som förut var farmors sovrum och så bara tog han några steg, Mellan mig och sin morfar. Tänk så fantastiskt! Samma dag slog han rekord på 5 steg, och det rekordet har han upprepat flera gånger.

Undrar hur lång tid det tar innan han vågar gå själv hela tiden?

..sover gott i tält.

En riktig campingkille...

Sötis med ny leksaksgubbe.

Bus i bilen.

Kvällspromenad i Köpenhamn.

Hugo lunchar med sin mormor och morfar som mötte upp i Köpenhamn. =) Traktorn fick han då av farfar. En klar favorit!

Minnesbilder från semestern kommer här.

Hugo och Pär på Tivoli i Köpenhamn där vi tillbringade tre hotellnätter. Väldigt mysigt hade vi. =)

Unika små framsteg.

På sin ettårsdag har förresten Hugo lärt sig två saker.

1. Att stå utan att hålla sig i något i minst 10 sekunder. Han reser sig upp, släpper taget och lyfter händerna upp mot luften. No hands, no hands, no hands! ser det ut som att han säger. Och så skrattar han och dimper ned på rumpan. Han började med denna lilla gest igår, men slog rekord i längd idag. =)

2. Att dricka fruktdryck ur sugrör. Hur söt får man vara!

Men några steg har vi inte fått se än. Jag som tippade på att han skulle gå innan ettårsdagen. Inte för att det spelar någon roll. Men det är ju bara så spännande att vänta på de riktiga stegen. De som han tar själv.

Hipp hipp hurra!!!

Idag fyller vår lilla kille ett helt år gammal. Otroligt mysigt, häftigt, roligt, busigt kul. Vi har sjungit för honom här hemma, flera gånger. Och han bara skrattar åt oss. Tyvärr har lille skrutten en rejäl förkylning. Men han är ändå ett solsken där emellan. Särskilt mycket solsken blev han nu på eftermiddagen när han fick sina presenter av oss och av mamma och pappa. En helt egen bobby car, med trailer.

Att han skulle älska den kom inte direkt som någon överraskning. I helgen när vi var i Linköping besökte vi nämligen Toys r us eftersom Hugos farfar ville köpa en leksaksspis åt honom. Och det var då Hugo fick syn på den. Bobby car. Han kravlade sig nästan ur kundvagnens sits, upp i min famn och snabbt ned på golvet. På två röda hade han krupit bort till den blå plastbilen och började putta den fram och tillbaka, fram och tillbaka. Jag försökte försiktigt ta bort honom därifrån och fortsätta jakten på spisen.

Gallskrik.

Någon bil blev det dock inte den gången eftersom jag redan visste att hans mormor och morfar köpt just en sådan till honom. Men det visste ju inte Hugo. Ja hjälp. Tänk detta humör redan i ettårsåldern. Hur ska vi då ta oss ut ur en leksaksaffär om något år eller två? Mutor, funkar det?

Trailern som man hakar fast bakpå bilen fick han hur som helst av oss, sin mamma och pappa. han fick också ett litet kit med små muggar, fat, tallrikar och bestick. Så att han kan ha något att lägga sin mat på. Den som han ska laga på spisen han fått av farfar (som jag strax ska gå och montera ihop). Nog borde väl detta räcka för att underhålla herrn medan jag lagar mat på dagarna? Någon vecka i alla fall? ;-)

I skrivande stund håller Pär på att snicka ihop en sandlåda till H. Den ska placeras på gräset vid lekstugan. Nu återstår bara problemet att få tag på sand till den under morgondagen. Men det ska väl lösa sig ;-)

En ny sandlåda, en bobby car, en bobby car-trailer och en liten plastservis är alltså hans första födelsedagspresenter. (spisen var inte en födelsedagspresent, bara en present=).

Hugo har också fått en superfin pyjamas av Emma och Johan som var här på middag igår. En blårandig härlig sak som blir perfekt till höstens kalla kvällar.

Återigen. Hipp hurra på din födelsedag. Finaste hugo!

(Bilden är tagen i Köpenhamn. På semestern. Har lite strul med min kamera som inte verkar förstå kopplingen till datorn just nu. Jag som tagit världens finaste bild på Hugo och nya bobby caren. =)