Klä granen är buskul.

Någon tycker att granen är väääldigt rolig. Haha.

Först snön har kommit...

...och inifrån är Hugo alldeles fascinerad av den. Han står i fönstret och kikar, pekar och ropar Ä dä?

Väl ute i snön ville han helst sitta i vagnen, och efter att ha sett mamma skotta i en timme somnade han plötsligt. Sittandes. Det är ansträngande att titta på när andra jobbar ;-)

Röda ska de vara

Är det något vår lilla kille gillar så är det bilar. Förstår inte vad det kommer ifrån, men så är det. Eller allt som har hjul egentligen. Traktorer särskilt, lastbilar, cyklar, mopeder, motorcyklar. Särskilt röda bilar är poppis.

Mysmorgon

En lördagsmorgon för ett tag sedan fick jag för mig att jag skulle föreviga Hugos mysmornar. Här är några bilder från det.

Stadsparkens lekpark mitt i stan är nog Hugos favvopark. Här med mormor Marianne.

Nya tag

Det har gått två månader sedan jag skrev om skrutten sist. Tiden bara flyger iväg. Men nu ska jag göra ett försök igen. På två månader hinner det hända mycket. Massor faktiskt. Hugo har gått från att börja gå till att springa fram. Han har numera 11 tänder och har precis börjat säga Nääää. Väldigt märkligt att det första vanliga ordet, förutom mamma och pappa ska bli nej. Eh, vad kan det bero på?

Han är en bestämd liten man, vår Hugo. Han vet vad han vill och kan bli riktigt arg när det inte går hans väg. Men han är också fantastiskt glad och pigg.

Här kommer några bilder från lekparken och annat mys från oktober månad.

Cykelsadelmontering och första turen

Nu har Hugo tagit sin första cykeltur. Att få dit själva cykelsadeln var verkligen enkelt. Jag ringde bara två samtal och stoppade en bil på gatan.

Samtal 1:Pär, var är cykelnyckeln?

Samtal 2: Pappaaaa, kan du komma hit och hjälpa mig med en grej.

Stopp stopp. Brorsan kom hit och hjälp till, vi har ett problem som säkert bara du kan lösa. Här är hmm beskrivningen, jaså inte den?

Nåja, efter lite svett och några diskussioner senare satt Hugo på plats. Första turen gick till mormor Marianne som skulle barnvakta medan mamma och pappa gick på fotboll (dock inte tillsammans).

Kolla in: Snart är krypandet ett minne blott

Nya steg

Nytt rekord noterar vi denna morgon. 19 steg! Mest går han korta små sträckor, hela dagarna. Från sin lilla spis till Bobby car, eller så. Ofta bara går han rakt ut från något, tar några vingliga små steg och dunsar sedan ner i golvet. Han ser i alla fall vansinnigt stolt ut. Varje gång!

Vad då sova?

Ok, nu har Hugo sovit i snart 2 timmar ute i sin vagn. Klockan är 10 på förmiddagen. Varför kan han inte sova längre än till 5 på morgonen istället för att snusa 2 timmar i sin vagn nu?

Så här länge brukar han i och för sig inte sova på förmiddagen. Men 40 minuter brukar han vilja ha vid 08-.30-tiden.

Här om natten vaknade han vid tio på kvällen. Jag la mig i vår säng med honom efter flera misslyckade försök att lägga honom i hans säng igen. Sedan for han runt där. Upp och ned, hit och dit. Han var sååå trött men kunde bara inte lägga sig ned och slappna av. Vi provade allt. Läsa, mysa, välling, till och med tv:n till slut. Så desperata blev vi. Jag tittade på klockan vid 01 sista gången, och då hade precis börjat komma till ro.

Och klockan 6 vaknade han igen. Det är terror det!

Inatt sov han från 23 till 05. Men ändå. Varför inte sova längre på morgonen istället för att sova så här länge på förmiddagen? Och jag vet ju att han inte klarar sig ända till läggdags kl 19 nu heller, han måste sova en gång till idag. Suck.

På egna ben!

Nu har det hänt. Hugo har gått på alldeles egna ben. Fler gånger. Första gången var i onsdags, den 11 augusti. 1 år 1 vecka gammal. Vi var hemma hos min gammelfarmor och plockade lite i huset, jag min pappa. Bara för att testa satte vi oss på golvet i det som förut var farmors sovrum och så bara tog han några steg, Mellan mig och sin morfar. Tänk så fantastiskt! Samma dag slog han rekord på 5 steg, och det rekordet har han upprepat flera gånger.

Undrar hur lång tid det tar innan han vågar gå själv hela tiden?

..sover gott i tält.

En riktig campingkille...

Sötis med ny leksaksgubbe.

Bus i bilen.

Kvällspromenad i Köpenhamn.

Hugo lunchar med sin mormor och morfar som mötte upp i Köpenhamn. =) Traktorn fick han då av farfar. En klar favorit!

Minnesbilder från semestern kommer här.

Hugo och Pär på Tivoli i Köpenhamn där vi tillbringade tre hotellnätter. Väldigt mysigt hade vi. =)

Unika små framsteg.

På sin ettårsdag har förresten Hugo lärt sig två saker.

1. Att stå utan att hålla sig i något i minst 10 sekunder. Han reser sig upp, släpper taget och lyfter händerna upp mot luften. No hands, no hands, no hands! ser det ut som att han säger. Och så skrattar han och dimper ned på rumpan. Han började med denna lilla gest igår, men slog rekord i längd idag. =)

2. Att dricka fruktdryck ur sugrör. Hur söt får man vara!

Men några steg har vi inte fått se än. Jag som tippade på att han skulle gå innan ettårsdagen. Inte för att det spelar någon roll. Men det är ju bara så spännande att vänta på de riktiga stegen. De som han tar själv.

Hipp hipp hurra!!!

Idag fyller vår lilla kille ett helt år gammal. Otroligt mysigt, häftigt, roligt, busigt kul. Vi har sjungit för honom här hemma, flera gånger. Och han bara skrattar åt oss. Tyvärr har lille skrutten en rejäl förkylning. Men han är ändå ett solsken där emellan. Särskilt mycket solsken blev han nu på eftermiddagen när han fick sina presenter av oss och av mamma och pappa. En helt egen bobby car, med trailer.

Att han skulle älska den kom inte direkt som någon överraskning. I helgen när vi var i Linköping besökte vi nämligen Toys r us eftersom Hugos farfar ville köpa en leksaksspis åt honom. Och det var då Hugo fick syn på den. Bobby car. Han kravlade sig nästan ur kundvagnens sits, upp i min famn och snabbt ned på golvet. På två röda hade han krupit bort till den blå plastbilen och började putta den fram och tillbaka, fram och tillbaka. Jag försökte försiktigt ta bort honom därifrån och fortsätta jakten på spisen.

Gallskrik.

Någon bil blev det dock inte den gången eftersom jag redan visste att hans mormor och morfar köpt just en sådan till honom. Men det visste ju inte Hugo. Ja hjälp. Tänk detta humör redan i ettårsåldern. Hur ska vi då ta oss ut ur en leksaksaffär om något år eller två? Mutor, funkar det?

Trailern som man hakar fast bakpå bilen fick han hur som helst av oss, sin mamma och pappa. han fick också ett litet kit med små muggar, fat, tallrikar och bestick. Så att han kan ha något att lägga sin mat på. Den som han ska laga på spisen han fått av farfar (som jag strax ska gå och montera ihop). Nog borde väl detta räcka för att underhålla herrn medan jag lagar mat på dagarna? Någon vecka i alla fall? ;-)

I skrivande stund håller Pär på att snicka ihop en sandlåda till H. Den ska placeras på gräset vid lekstugan. Nu återstår bara problemet att få tag på sand till den under morgondagen. Men det ska väl lösa sig ;-)

En ny sandlåda, en bobby car, en bobby car-trailer och en liten plastservis är alltså hans första födelsedagspresenter. (spisen var inte en födelsedagspresent, bara en present=).

Hugo har också fått en superfin pyjamas av Emma och Johan som var här på middag igår. En blårandig härlig sak som blir perfekt till höstens kalla kvällar.

Återigen. Hipp hurra på din födelsedag. Finaste hugo!

(Bilden är tagen i Köpenhamn. På semestern. Har lite strul med min kamera som inte verkar förstå kopplingen till datorn just nu. Jag som tagit världens finaste bild på Hugo och nya bobby caren. =)

Ä dä?

Bloggandet har liksom tagit lite stopp nu under semestern. Det har varit så fint väder så jag har inte tid att sitta framför datorn, Vi bara badar och badar och badar. Men idag regnar det. Och idag gör Hugos pappa och hans morfar en ny entré framför huset. Hugo tycker framför allt att traktorn, eller grävmaskinen är det ju faktiskt men för Hugo kallar jag alla sådana maskiner för traktorn, är det mest spännande han någonsin sett.

Det har verkligen hänt mycket med den lille Herrn sista veckorna. Strax innan vi åkte till Köpenhamn började han peka på allting han såg och säga Ä dä?

Och så säger han mamma. Och pekar på mig. =)

Hugomamman

Liten badkille =)

Rasmus är minsann ingen badkruka. Vi andra var också i. Men han var nog den som ärligast kan säga att han verkligen badade i Sottern på midsommarafton. 18 grader, noterade termometern.

Hugos första midsommarkrans

Liten kamin

Hugo är sjuk. Väldigt uschlig faktiskt. Han har hög feber och är varmare än en liten kamin. Han vill inte äta, inte dricka, inte leka, inte bada. Han vill ingenting. Och så är det ju varmare än i hel-etet för tillfället,vilket inte gör hans tillstånd bättre. Det är inte ofta jag hoppas på regn och svalare grader. Men idag gör jag det. Hoppas vakna till regnstänk imorgon, och med en friskare, gladare, piggare Hugo.

Vi som skulle åka och hälsa på finaste Kerstin i Stockholm idag. Som jag sett fram emot det. Men, men. Kanske, kanske blir han lite bättre imorgon så att vi kan åka senare i veckan.

Kanske är det tredagarsfeber han drabbats av. Sökte förstås på 1177 och kommer nu hålla utkik efter konstiga utslag, som i så fall borde komma på torsdag. Annars är det min influensa han fått. Det är ju inte så lätt att se på små småttingar om de har halsont eller inte, vilket jag hade under mina sjukdagar. Som en galning. Fast att han inte vill äta kanske tyder på det?

Hugos första midsommar

Så har Hugos första midsommar passerat. Han åt visserligen ingen sill, men lite jordgubbe fick han smaka. Och det var gott. =) Jag gjorde förstås en liten midsommarkrans åt honom, och åt hans kusin. Så här fina blev de. Hugo lät till och med sin sitta kvar. =)

Liten buskille har fått skrattfnatt

Rackartyg på morgonkvisten

I skrivande stund är klockan 06.00 och det är onsdag den 16 juni. För ungefär en halvtimme sedan satt jag också här och knapprade på datorn, tills jag började undra vad Hugo pysslade med egentligen. Det kom ett så konstigt ljud utifrån hallen...

Hugo hade nämligen hittat vattensprayflaskan som jag slängde in från "växthuset" igår. På något sätt hade han lyckats skruva av huvudet på den och hälla ut allt vatten som fanns i, vilket kanske var en liter men såg ut som betydligt mer... Där satt han sedan nöjt och plaskade. Dyngsur, för övrigt...

Svårt att föreviga på bild, men här ser ni i alla fall vattnet. Och Hugo som hänger i mitt ben. Som vanligt.

Tut tut, här kommer Bokbussen!

Hugo har inte någon gåvagn än så länge, vi ska låna än men har inte kommit åt den riktigt. Istället kör Hugo omkring och leker bokbuss.

Det är min gamla dockvagn, som min morfar gjorde till mig 1983, som jag fyllt med böcker för att den ska bli lite stadigare att gå med. Den är lite smal dock, så Hugo håller helst med en arm. Men det är ju en färdighet det också, att kunna gå med en hand på vagnen. =)

Tänk hur som helst vad mysigt det är att ha kvar saker från när jag var liten. Särskilt sådant som morfar gjort själv. Jag var alltså två år när jag fick den här lilla vagnen.

Grabbarna soffmyste med morfar/farfar

Tvåbarnsmamma för en dag

I fredags hade jag den äran att ha två små killar hemma. Det gick faktiskt över förväntan. Egentligen var det nog första gången som Hugo och hans kusse Rasmus hade riktigt kul ihop. De jagade varandra krypandes och Rasmus lärde Hugo allt han kan. Som att stå och slå på fönstren (tur att jag inte putsade dem under Hugos förmiddagslur som jag tänkte, spana in handavtrycken), kasta ut alla glasunderlägg i hela vardagsrummet och att stå och slå på soffdynorna. Inga katastrofsaker med andra ord, det var mest kul att titta på dem. =)

Jag kan verkligen förstå varför barn som har syskon lär sig både ett och annat snabbare än barn som inte har några syskon. Hugos fysik ändrades bara under den här dagen tyckte jag. Helt plötsligt kunde han ställa sig upp hur lätt som helst, och ta några steg hållande i till exempel bordet.

Under helgen har han tränat dessa färdigheter i en rasande fart, vilket gör att han plötsligt når både det ena och det andra. Frågan är när han kommer att börja stappla omkring här alldeles själv. Jag tippar på innan ettårsdagen.

Sandlådepremiär

Här om dagen gick Hugo och jag till lekparken för första gången. Det mesta var nymålat och gick inte att busa i. Men sanden var förstås inte nymålad. Och den var väldigt mysig att leka i, tyckte H. Själv fick jag lite ångest över alla sandkorn. Jag hatar sand, även på stränderna. Men det är väl bara att släppa renhetskontrollen och ge sig hän åt geggamoja och sandkorn på och i alla kläder, och håret. För Hugo vill definitivt gå tillbaka till sandlådan. Han blev väldigt ledsen när vi skulle gå hem och laga lunch, nämligen.

Grinigaste killen i stada

Just nu är på vår lilla kille kanske den grinigaste i hela stada. Eller världen. Han vaknar oftast mellan 4 och 5, då är han glad som en solstråle i ungefär en halvtimme. Sedan är han bara nöjd om jag sitter på golvet med honom och leker med hans leksaker. Eller egentligen är han nog nöjd bara jag sitter där. Eller ligger, så han kan klättra upp och ner över mig. Han är mammig helt enkelt.

Det är ett himla gnällande dagarna igenom. Mammamammamamamammamammamammama!!!!!!!!!

Jag inser förstås att det är någon utvecklingsfas han går igenom. Men när går den över? Snart, hoppas jag. Hjälp!

Mammamammamammamammamamma

En till badkille, som kan simma själv med puffar på armarna. Som en liten hund. =) Rasse basse.

Det händer så mycket med vår lilla prins just nu. Motoriken utvecklas i ett huj. Från att bara ha ålat åt sidorna och bakåt ett tag kan han nu krypa "på riktigt" i en väldigt fart. Han kan kravla in från uterummet på egen hand och ställer sig upp mot allt som går. Diskmaskinen, stolar, bord, tvättmaskinen. Ja hjälp, men får verkligen vara med så att han inte slår sig fördärvad.

Han har lärt sig pussas också, vilket är det allra mysigaste. =) Och så säger han mamma, ibland. Bara mamma, kort och klart. Men oftast säger han mamamamamamamamamamamamamama, så jag vet inte om han verkligen säger mamma. Men han sa bara det ordet, mamma, när jag kom hem en kväll. Så kanske?

Han älskar som bekant att bada vår kille, särskilt när det är så otroligt varmt ute, Han har fått en egen liten badpool, som han badat i under helgen. Vi hade släktfest, men Hugo tyckte att stora poolen var för kall (kräsen unge, det var ju hela 25 grader!) så han fick hålla till i sin pool. Nöjd, som synes. =)

Hemma hos Bettina

Igår var Hugo och jag på utflykt till trakterna utanför Västerås, till min vän och kollega Bettina. Vi hade en helmysig dag och fick dessutom fikasällskap av Annika och Theo. Både han och Hugo var väldigt förtjusta i Bettinas små kissar. Även om det tog ett tag innan kissarna själva vande sig vid barnens sällskap. Kanske särskilt Hugo som vrålar rakt ut och sprattlar som en galning när han får syn på

A En hund

B En katt

Men jag tror att även Bettina uppskattade besöket. =)

Hos gammelfarmor Alice

Pärs farmor, nyss fyllda 96 år, älskar barn. Särskilt om de vill sitta i hennes knä, då är barnbarnsbarnen mycket populära. Hugo har dock utvecklat en egen vilja sedan vi såg tant Alice sist, så han ville absolut inte sitta i knä. Vi fick ta en bild där båda är med på sitt sätt istället.

Hugo i nya solhatten =)

Farfar 65 år

I helgen firade vi farfar Ove som fyllde pensionär. Tänk så mycket han kan åka till Örebro och barnvakta nu (om några år vill säga, tydligen vill trebarnspappan inte byta några blöjor... ;-) ).

Det blev en hel del bus och mys med Hugos alla kusiner. Här är det Tyra som får lite Hugokärlek. =)

Brås han på morfar tro?

Om saknad

Tänk så fascinerande det är. När Hugo somnar för natten pustar jag ut. Ser fram emot några timmar av egen tid. Lugn. Återhämtning. Men sedan går det bara någon timme eller två. Jag går in och tittar på vår lilla kille som ligger där och snosar så gott. Ibland snarkar han. Han är oftast väldigt varm. Håret mjukt så mjukt och andetagen lugna. Genast längtar jag efter morgondagen. När han vaknar, leker, ler, rycker mig i håret, klänger på mig och vill ha min hjälp att ställa sig upp.

Han skrattar, busar, gråter och babblar. Självklart tröttnar jag emellanåt, när han kräver precis allt av mig och lite till. Men mest är det bara glädje. Och bus.

Kärlek!

Gubben i lådan

Gubben i lådan, gubben i lådan vad har du för dig? Sover du? Bakar du bullar? Kokar du kaffe? Gubben i lådan kom fram, tjohej!

I onsdags var pappa Pär med på babysången för första gången. Egentligen borde ju han skriva det här inlägget och berätta vad han tyckte. Men jag kan nog också berätta å hans vägnar att han tyckte att det var jätte kul. Kul att se Hugo i ett annat sammanhang, bland en massa bebisar. Hur glad han är och hur han faktiskt lärt sig både klappa händer och spela maraccas tack vare babysången. =)

Mamma hade istället med sig kameran och förevigade babysången. Här kommer några bilder. =)

Hela gänget på utflykt

Farmor Ing-Marie, kusin Tilda, farfar Ove och pappa Pär.

På semester - igen

I helgen har vi varit på en liten minisemester torsdag till tisdag på västkusten, hos Pärs rara moster Maritha. Hon är väldigt förtjust i Hugo. Och han i henne. =)

Han har blivit mindre tykänslig, som de säger i östergötland, och kan sitta hos nästan vem som helst nu. Fast ibland är det bara mamma eller pappa som duger.

Under semestern har Hugo verkligen tagit stormsteg i sin motorik. Han ska klättra på allt hela tiden och försöka ställa sig upp. Han kryper allt mer på "rätt" sätt och har fått in en teknik för att sätta sig upp. Väldigt kul är det.

Det roligt att resa med en liten, man ser saker på ett nytt sätt. Kossorna, stenarna, löven, blommorna, allt som går att stoppa i munnen.

Här är Hugo på utflykt till klipporna på Ramsvikslandet. Vi andra kokade korv på trangiaköket. Hugo hade med sig varmt vatten i termos och grötpulver. Det funkar som lunch det med, ibland. =)

Usel skärpa, men ack så cool Theo

Titta jag kryper, nästan..

Hemma hos Annika och grabbarna i Västerås idag började Hugo plötsligt förstå det här med att krypa på riktigt. Han har ju hittills kravlat sig fram i en väldig fart. Men nu står han minsann på alla fyra, startklar. Och han backar genom att krypa "på riktigt". Idag tog han också några små små kliv framåt i rätt riktning, men sedan åkte rumpan ned i golvet igen.

Ser redan fram emot morgondagen. Ska han lära sig krypa framåt då? =)

Skål säger Rasmus, för Hanna och Pää =)

En hemmahelg

Det händer inte jätte ofta, men ibland är vi faktiskt hemma hela helgen. Som den här helgen. Inga övernattningar, inga resor. Men gäster. I fredags hade vi en liten grillkväll här hemma för att fira vår förlovning, minsann. Det var de närmaste som var samlade, och däribland Rasse basse bus. Hugo tyckte att det var väldigt mysigt att kusinen kom på besök. Men ännu mer förtjust blev han över att Chili återkom till huset. Vi har ju varit hundvakt i veckan, till H:s stora glädje. =)

Lördag kväll gjorde Hugo premiär i bastun förresten. Han satt i sin badbalja nere på golvet, där det inte är särskilt varmt i och för sig. Men det var väldigt mysigt att vara hela familjen där inne. =) Hugo skvätte vatten för kung och fosterland och lekte vilt med sina vattendjur. Sedan sov han sött från 19 till 03. Så nu överväger vi om han ska få bada eller basta varje kväll, haha.

Det var första natten den veckan som han inte vaknat av någon typ av nattskräck, som han gjort mycket senaste tiden. Inte kul alls.

Nu håller vi tummarna för nästa natt.

Här är förresten Hugo i sin nya vagn, en emmaljunga scooter.

Busbild vid gröten

9-månadersbilden =)

Hugo 9 månader

Igår fyllde liten kille hela 9 månader. Jag försökte föreviga honom på den stora dagen, och lyckades till slut. Men många tokiga bilder blev det på vägen.

Dagen till ära fick han leksaken han leker med på bilden. Den var kul i några minuter, sedan gick han tillbaka till sin favoritleksak - den rosa pastasleven. Fast idag tycker han att pinnen med ringarna är rätt kul ändå. =)

Långa nätter, snabba dagar

Den senaste veckan har herr lillBister sovit uselt. Han vaknar nästan en gång i timmen natten igenom och gnäller och vill ha nappen. Ibland är han vaken helt 1-1,5 timme mitt i natten, och vaknar jätte tidigt. Suck.

Jag tror att det är fler tänder på g. Samtidigt som han är inne i ytterligare en utvecklingsfas. Det händer så otroligt mycket nu. Bara igår kom han på hur han ska göra för att ställa sig upp mot mig, genom att hålla i mina händer.

Han har också lärt sig klappa i händerna de senaste dagarna, och hur sött är inte det. =) Försöker fånga det på bild, men det går så där.

Framförallt tar han sig framåt snabbare och snabbare. Och särskilt alla mina datasladdar är tydligen toppintressanta. Precis som tvättstugan. I helgen när både jag och Pär var hemma kröp han efter mig från vardagsrummet ända in i badrummet där jag stod och borstade tänder. Känns som att ordet nej börjar förekomma mer i det här hemmet nu. Nej Hugo, inte där. Nej Hugo, inte den. nej Hugo, inte äta upp löv - usch vad äckligt....

Igår hade vi besök av svägerskans fina vovve chili som inte hade någonstans att ta vägen under dagen. Gissa vem som var lyckligast över det besöket?

Valborgsmys

I helgen hade vi besök av mina mer långväga vänner Annika och Susanne med familjer som kom hit för att fira Valborg med oss.

Suss som ska ha en egen liten bebis vilken dag som helst hade världens största och finaste mage. Som ni ser på bilden. Hon passade på att mysa lite med Hugo och det gjorde hon bra, han var så förtjust så. =)

Annikas små killar Hannes (snart 3) och Theo (drygt 1) hade väldigt kul i Hugos rum och busade för fullt här hemma.

Besöket fick mig att inse att vi har lite annorlunda liv numera, även om vi försöker köra på så som vanligt ändå. Vi åt middag, badade tunna, drack vin och somnade väl vid 00.30. Klockan 6 på morgonen var samtliga barn vakna och då hade Hugo varit vaken mellan 3 och 4, dessutom. Plus en gång i timmen.

Aningens trötta var vi med andra ord på lördagen. Men det var helt klart värt det. =)

Mysig bild