Några bilder tagna av Lina =)

Hugo har flyttat ut

Ja nu har alltså skrutten fått flytta till eget rum. Inte sitt rum, för det ligger så långt bort från vårt sovrum. Han har fått ta en liten miniflytt till att börja med, till läsrummet som ligger lite närmre. Och det går hur bra om helst.

Han somnar numera vid sju på kvällen. Sedan vaknar han ofta vid ett-tiden av någon anledning, ofta är han ledsen så det är säkert någon mardröm som spökar. Sedan sover han till fem, då vill han ha lite välling i mammas säng, för att förhoppningsvis somna om igen.
Just imorse vaknade han vid fem, men efter att ha fått lite omklappning och nappen somnade han om igen. Sedan vaknade Pär av att han låg och drog i sin speldosa kvart i sex. Då fick han komma över till oss. Sedan låg han och grejade bredvid mig en bra stund. Drog mig i håret, nöp mig i kinden och näsan, sparkade mig i magen... Väldigt lätt att sova då. Inte. Som tur var somnade han om en liten stund vid halv sju ill 07.20. Då klev vi upp för att bege oss till Ljungsbro och hälsa på Lina, Elvira, Tilda och Tyra.

Lina tog lite bilder på Hugo, dessa lär dyka upp på bloggen om några dagar. =) Tyvärr så var batteriet slut i min egen kamera så vi får nöja oss med text på bloggen idag.

Inatt sover Hugo alltså hos farmor och farfar i Berg. Hoppas det går bra det med. =)

Myshelg hos mormor och morfar

Lördag, strax innan lunch, lämnade vi Hugo hos mormor och morfar för en myshelg i Stockholm. fast jag undrar vem som hade det mysigast egentligen. =) Hugo verkade helt nöjd med att få sova borta. Så länge han känner sig trygg är han verkligen en glad och tillfreds liten prick.

Vi passade på att gå ut och äta i Stockholm och sedan tillbringa natten på sköna hästensängar på ett hotell vid centralstationen. På kvällen var vi hos Susanne med stooor mage, som fyller 30 nästa helg. Det var väldigt trevligt. Slående dock att tre stora magar gick omkring i lägenheten, det är det som gäller nu i den här åldern med andra ord.

Kände en liten stund att jag saknade den där stora magen. Men sedan kom jag på att nu, när amningen är avslutad, är det väldigt skönt att ha sin kropp för sig själv ett tag.

Under helgen kom hur som helst ständigt små uppdateringar på mobilen. MMS och SMS om Hugos mat och sovklocka och vad han pysslat med under lördagen och söndagen. Det är lugnande för en hönsig småbarnsmamma. =)

Kan tilläggas att jag njöt av att sova gott på hotellet, men att jag saknade Hugos morgonglada humör. Att ligga nära honom på morgonen och snosa bebisdoft. Klappa honom över kinden, håret och de mjuka små öronen. Det är lyx det med. =)

Sova i eget rum?

Detta är mitt senaste objekt för funderingar -när ska Hugo börja sova i eget rum? Han har ju alltid sovit i sin egen säng, och där i sover han gott. Men på senare tid har jag märkt att vi stör honom lite när vi går och lägger oss. Och jag som älskar att läsa i sängen får allt oftare släcka lampan för att en nyväckt Hugo inte ska bli mer väckt utan somna om istället.

Hans eget rum ligger tyvärr lite långt bort från vårt. Men vi skulle kunna ställa in hans rum i läsrummet, som ligger i samband med tv-rummet. Det är bara 4 meter eller så från vårt sovrum så då skulle jag höra om han vaknade och verkligen ville nåt. Men jag skulle kanske inte heller vakna i onödan, när han gnäller i sömnen men inte alls behöver min hjälp för att somna om.

Så, hur har ni andra gjort? När har era barn fått börja sova i eget rum?

Lurig liten filur

Mmm, han börjar bli stor vår kille. Han lär sig så himla mycket nytt hela tiden. Vinka med handen, sporadiskt men ändå. Klappa händerna, också lätt sporadiskt. Dra själv i speldosan i sängen när han vaknat. Som en liten ringklocka: Mamma, nu är jag vaken. Kom, kom kom och leeek!

Och så det värsta: öppna lådorna i köket.

Om man är i ett annat rum en liten stund ska man bli misstänksam om det blir allt för tyst plötsligt. Då är Hugo på g. Han har nämligen upptäckt att han kan springa runt i sin gåstol och dra i lådorna i köket. Där i finns allt möjligt spännande. Inte visste jag att en liten plastpåse med små filttassar i skulle kunna vara en dödsfälla - vilket jag ser det som nu.

Pär gjorde ett försök att hindra lådöppnandet tills vi köpt spärrar till lådorna genom att sätta ned ett skohorn. Men det enda det resulterade i var att Hugo fick en hävert att dra i som öppnade alla lådorna samtidigt. haha.

Fast jag är lite fundersam över det där med barnspärrar. Blir det inte bara mer spännande då? Om man låter lådorna vara men bara har ofarliga saker där i. Tröttnar han inte då snart?

Här dansar herr Gurka...

'

Igår låg i soffan smått utmattad av magsjuka. Och Pär och Hugo ville förstås pigga upp mig med en liten show. Mina fina killar. =)

Familjealbumet

I lördags försökte vi föreviga familjen, by ourselfs som man säger. Det var väääldigt svårt att få med alla på samma bild. Och få alla att se hyfsat normala och glada ut också. Det artade sig i alla fall från hopplöst till helt ok. =)

En liten tand

Har just siktat ett litet vitt gryn i Hugos nedre käke. Hans första lilla tand! Sååå gulligt =). Dessutom har han börjat vinka med högerhanden på ett lustigt litet sätt. Vet inte om han vinkar egentligen, men någonting gör han som liknar det i alla fall. =)

Tuffa små framsteg i livet =)

Ska försöka fotografera hans lilla tand. Det får bli dagens projekt. Lycka till säg!

Och här kommer filmen

Fnitter

Här om dagen satt jag och plockade ihop Hugos leksaker, efter besök av Karin med barnen. När jag satt och plockade ihop hans brioclown, som han inte använder än, började han skratta helt galet. Blev tvungen att hämta kameran. Kolla filmen! =)

Mysig busbild

Normal bröststorlek igen. Nästan.

För er som med spänning följt mitt sluta amma-projekt kan jag meddela att det gått utmärkt. Hugo brydde sig lite första morgonen, men sedan dess har han inte visat något större missnöje över att inte få amma för att kunna somna om på morgonkvisten. Han tar sin napp och sin gose och kryper nöjt ihop tätt intill mig och somnar om. Har provat att ge honom välling, men han äter bara lite grann. Är det någon mening då tro? Han verkar ju inte så hungrig.

Brösten börjar bli sitt normala jag. Eller har de blivit mindre än de var innan? Eller minns jag bara det som att de var större innan jag blev gravid mot vad de egentligen var? Mycket intressant ämne, eller hur ;-)

Första natten med gänget

Natten mellan lördag och söndag sov Hugo borta hos mormor och morfar för första gången. Det gick jätte bra. Fast jag tycker allt att de såg lite trötta ut idag ;-) Det blir så när man inte är van att gå upp på nätterna och stoppa i nappar. Hugo hade dessutom vaknat 4 inatt och velat ha välling. Sedan hade han somnat om vid 5 och vaknat igen vid 6. Då var det morgon tyckte han, hihi.

Men de verkar ändå nöjda, eftersom han är välkommen tillbaka nästa lördag då vi ska åka en sväng till Stockholm och hälsa på Susanne som fyller 30.

Lördagskvällen som var barnfri firades med fest. Vi hade fullt hus här hemma och sedan gick vi minsann ut och dansade på Ritz, stans senaste nattklubb.

Mådde väldigt illa på eftermiddagen innan jag skulle iväg och lämna Hugo. Det sved i magen. Spänningen i kroppen efter att farmor gick bort i fredags hade satt sina spår. Men efter lite vila på eftermiddagen kändes det ändå helt ok. Och jag kände mig väldigt partyglad under kvällen, trots att tankarna emellanåt for iväg till min fina farmor =(.

Men en kväll i glada vänners lag kändes lite som ett plåster på såren. Trots allt.

Idag är jag dock rätt nöjd med att äta lite pizza och lägga mig tidigt. Man är inte van vid att festa, haha.

Tungviktare

I fredags fick också Hugo andra svinissprutan. Samtidigt gjordes 8-månaderskontrollen av hörseln. Det gick lysande. Han väger nu 9645 gram och är 69,5 cm lång. Fast han är ju inte 8 månader än, bara 7,5 bör tilläggas. =)

Av sprutan märktes för övrigt inte särskilt mycket. Han var lite gnällig på eftermiddagen, verkade ha ont i benet där sprutan sattes. Men efter lite alvedon blev han piggare igen. Och ingen feber, so far.

Ett vattendjur

En av Hugos favoritsysselsättningar är att bada. Helt klart. Vattendjuren som han fick av moster Stina och morbror Tom tillhör favoriterna. Liksom badboken han fick av moster Sophia i julklapp.

Att han börjar bli en stor kille märker vi även på när han badar. Förut låg han i baljan, i den lilla nedsänkningen för spädisar, men förra gången han badade försökte han bara sätta sig upp hela tiden. Så nu får han sitta istället. Och då kan man plaska, tro mig. Att bada Hugo kräver oftast att man själv tar av sig de flesa kläderna, även om man sitter bredvid.

Rasmus provar Hugos hörselskydd =)

Kusinkärlek

Som jag skrivit om tidigare så har Hugo en liten kusin som bor väldigt nära, bara 10 minuters gångväg bort. Det lär bli ös på våra familjemiddagar framöver med andra ord.

I veckan gick min farmor bort (känslor som kräver ett helt eget inlägg). Hon somnade stilla in i fredags morse och därför samlades familjen hemma hos oss för en lunch. Det kändes nästan nödvändigt att ses och få prata av sig...

Hur som helst upptäckte Rasmus och Hugo varandra på ett nytt sätt för första gången. De invigde nämligen Hugos lilla bord och stolar, i hans rum. Naturligtvis ville de ha samma saker att leka med, vilket skapade lite turbulens. Men det är bara bra för Hugo att få tuffa till sig lite tror jag. =)

Rasmus är i alla fall världens sötaste. När han och hans mamma Sophia promenerade här ute på vägen när vi var i Barcelona började Rasmus ropa Hanna redan när de kom i kurvan här borta. Sedan ropade han det högre och högre ju närmare de kom. HAAANNAAAA!!!! ropade han alltså när de nått vårt hus. Det värmer ett fasterhjärta. =)

Sophia frågade dessutom Rasmus vilka mer som bor i huset. Och det gör Pä och Huga. =)

Hur många år emellan?

Det pratade vi mycket om när Karin var på besök i veckan. Hur många år det ska vara mellan eventuella syskon alltså.

Karin påpekade lite stilla att nackdelen med skillnaden mellan just hennes barn är att M är i trotsåldern just nu. Och att det inte är optimalt att ha en liten bebis som kräver mycket uppmärksamhet, och amning, samtidigt som man på ett pedagogiskt sätt ska ta sig an trotsen. Väntar man istället några år till, så att den största är kanske 5 år. Då har man kanske, förhoppningsvis, en snäll liten hjälpreda istället.

Å andra sidan vill man ju att syskonen ska ha glädje av varandra, även när de är små.

Själv har jag en sex år äldre bror. Och vi slogs som besatta när vi var små. Han är en retsticka och jag har hett temperament. Ingen bra kombo. Numera har vi stor glädje av varandra, men som små var det nog lite för stor åldersskillnad. Jag vill alltså inte vänta fööör länge med nästa kid. Men just nu känns Hugo som tillräckligt mycket att ägna sig åt. För samtidigt vill vi ju det, ge all vår uppmärksamhet till vår lilla skrutt just nu. Nej, ett syskon får nog vänta ett par år. Minst.

På bilden, Vilmer en gång till. =)

Besök från vässan

Den här veckan har det hänt så mycket, och jag har bloggat så lite. Får ta ikapp lite idag. =) Jag tror vi kör kronologiskt helt enkelt.

I torsdag fick vi besök av Karin med sina skruttar Matilda och Vilmer som hade varit i Karlstad och hälsat på Karins föräldrar och svängde förbi här på vägen hem till Västerås. Treårstrotsiga Tilda hade bestämt sagt att hon inte ville leka med Hugo, innan de kom hit. Men hans rum kom hon minsann ihåg var det låg, med alla leksaker i. =)

Det var första gången vi såg Vilmer och han var verkligen en sötis. Hugo tyckte att Matilda var väldigt spännande, så han försökte följa efter henne hela tiden i sin gåstol, vilket Tilda tyckte var lite läskigt tror jag. Tyvärr så råkade jag säga högt att han var som ett litet monster i sin gåstol, vilket hon förstås hörde. "Är han ett litet monster mamma?" sa hon sen. Haha.

På bilden: Matilda och Vilmer förstås.

Sluta amma-tips någon?

Idag vaknade jag med 2,5 bröst. Kan man säga. Det här med att sluta amma är ett litet meck faktiskt. Jag trodde att det stora problemet skulle vara att få Hugo att sluta vakna tidigt på morgonen och vilja amma för att somna om. Visserligen tyckte han inte att vällingflaskan räckte som mys igår morse, men idag var det helt ok. Han letade inte ens efter annat utan låg och busade lite med flaskan, åt lite, lekte lite, åt lite till. Tills 1 dl var slut och han puttade bort den. Inte jätte hungrig alltså.

Men, det stora problemet är ju att det högra bröstet nu är dubbelt så stort som det vänstra (jag har helt tappat allt vad heter privat kring mina bröst sedan jag fick barn, om ngn läsare nu undrar).

Det vänstra slutade producera redan för någon vecka sedan, när jag slutade eftermiddagsamma och bara ammade på morgonen. Det högra har också minskat på takten, och det var därför jag bestämde mig för att sluta helt. Hugo blir bara arg när det inte finns tillräckligt mycket. Men det högra fortsätter som sagt ändå, uppenbarligen. Det ser, hmm, väldigt märklig ut. Men framför allt gör det faktiskt rätt ont. =(

Någon som har bra tips på hur man slutar med amningen på ett bra sätt? Jag vill ju inte låta honom äta igen för att få stopp på trycket, nu när det gick så bra att sluta för honom. Och jag vill inte pumpa ur, eftersom det bara kommer mer då. Men hur kommer det att gå? Kommer det sluta producera snart? Tips någon?

Alma Felicia på besök

Idag har vi en söt liten tös på besök. Alma Felicia. Hon och Hugo har myst på täcket i vardagsrummet mest hela dagen. Och slagits om samma leksaker. Dessutom har de ungefär samma mattider, de små liven, så de har ätit lunch, mellis och middag samtidigt. Sedan har de lite olika kvällshumör. Hugo kämpade på till halv sju, då han slocknade i sin säng efter en dl välling. Medan Alma Felicia glatt satt kvar och snackade med sin mamma vid matbordet i köket.

Matilda hade berättat om Alma Felicias kvällshumör så jag hade räknat med en sen kväll för fröken. Men hon somnade på en kvart, vid åttatiden. Det måste vara lantluften. =)

Se så söt hon är!!

Hugo med sin morfar

Mysstund i morfars knä, förra helgen när vi alla tog en tripp till Berg och hälsade på Hugos farmor och farfar. På eftermiddagen fick farmor och mormor ta hand om lillskrutten medan morfar, farfar, pappa Pär och mamma Johanna gick och såg LHC få stryk av Färjestad på Cloetta. Ingen höjdarmatch med andra ord, men ändå kul att gå på hockey.

Hugo trivs väldigt bra hos sin morfar, det syns va =)

Hugo med sin farmor

Sover sött gör man i bekväma hotellsängar

Kepscool kille i vagnen

Mina mysiga killar på semester

Mys på strandboulevarden. Observera Hugos keps som inhandlades på HM i Barca, för att få bukt med solen som störde hans utsikt. =)

Vår alldeles egna guapa

Ok, här kommer en liten resedagbok. Så här i efterhand.

För det första så kan vi konstatera att Hugo kommer att bli en vagabond utan like. (med mamma i släptåg dock, han kommer aldrig att få åka utan mig någonstans. Glöm det.) Han har varit såååå duktig på resan till Barcelona.

Vi gick upp 01.00 natten till måndagen och vid 01.30 hade vi flyttat över Hugo in i bilen. Han vaknade förstås av den lilla flytten, men tittade bara på oss lite, skrattade, tittade på gatlyktorna som svepte förbi ute i mörkret. Och somnade om när vi kom ut på motorvägen.

Väl på Arlanda var hon 04.00, cirka. Flyget gick 06.40 så vi var där i god tid. Hann mysa med Hugo på flygplatsen, byta lite på honom och ge honom en slurk välling. På flyget fick han ett eget säkerhetsbälte som vi fäste i mitt. Han lutade sig mot mitt bröst, tog sin gose och när planet skumpade ut på startbanan somnade han. Flygplan är tydligen sövande. När han vaknade på planet busade han lite, och somnade lagom till landningen när det blev lite turbulent. Haha.

Vi landade förresten i en snöstorm. När vi väl kom till hotellet fick vi rusa in från taxin. Middagen intogs på en närliggande väldigt genuin, mysig och trevlig restaurang. Vi käkade tapas medan Hugo charmade personalen och sedan somnade i sin vagn.

Över huvud taget kan man säga att Hugo charmade Barcelona. Där är man, uppenbarligen, inte van vid barn med knallblå ögon. Guapa är Hugos nya namn, vilket betyder snygging eller sötnos. Vi har säkert hört det hundra gånger under resan, och ni ser ju på bilden ovan. Många klappar har han fått vår lille skrutt. På stan, på restauranger, på flyget, på hotellet. På marknaden. På stranden. Och han bara smilar tillbaka mot världen, vår fina lilla kille. =)

Han diggade helt klart vagnen vi inhandlat inför resan. I den kan han kika på världen åkandes framåt, vilket tydligen är roligare numera än att sitta och titta på mamma eller pappa som kör vagnen. I den har han också sovit gott nästan alla kvällar när mamma och pappa ätit middag ute. En gång vaknade han och krävde lite välling mellan tapastallrikarna. Andra gånger har han piggnat till och viljat vara med och mysa. Helt ok med oss. =)

Flygresan hem gick också topp. Planet blev försenat en timme på själva flygplatsen så vi fick snällt sitta och vänta på flyget i väntan på en lucka att få flyga ut i. Skulle just ge Hugo mat när personalen kom och sa att vi skulle sticka iväg. Katastrof tänkte jag och såg framför mig hur han skulle skrika ända tills bälteslampan släcks igen uppe i luften. Men icke. När planet började rulla somnade han. Så klart. Sedan sov han i 1,5 timme i mammas famn. Precis som på ditvägen fick jag smått kramp i både armar och händer, eftersom jag inte ville röra mig en centimeter med risk för att väcka lillkillen. Men det var det värt.

Enda gången han verkligen tröttnade på oss var när vi hade 10 minuter hem med med bilen och stannade till för att köpa lite frukost på Willys i Västhaga. Men då var vi som sagt nästan hemma. =)

Nyckelorden för semestern är alltså lååånga och många promenader. Tapas, mys, palmer, sol, värme, vin, öl, crema catalana, strand, vågor och skratt.

Att resa med barn behöver faktiskt inte vara så mycket mer komplicerat än det vanligen är att resa. Det kräver lite mer planering, eller ja. Vi packade ju samma kväll som vi åkte i och för sig. Men det krävde i alla fall lite mer tanke om klädbyten och vilken mat som skulle med.

Sedan kanske vi drack rätt mycket mer vin och cava och var ute rätt mycket senare förra gången vi var i Barcelona än den här gången. Men allt har sin tid. Att få vara med Hugo är värt mer än allt annat.

För vi föräldrar är båda grymt imponerade. Tänk att en så liten kille kan vara så duktig. Vart ska vi resa härnäst?

Topp 5 för Hugo under resan var nog.

1. Att få vara med både mamma och pappa heeela dagarna. Och nätterna.

2. Att varje eftermiddag få en lång lekstund i dubbelsängen på hotellet med alla sina medsläpade leksaker.

3. Att mamma hade packat ned så mycket god mat hemifrån.

4. Att bli kallad snygging dagarna i ända.

5. Att bada med mamma i hotellets badkar.

Tips till er andra som ska resa med barn:

1. Köp en smidig paraplyvagn att ha med.

2. Ta med en vattenkokare - perfekt för välling och grötkok, och för att värma matburkar i vattenbad.

3. Bekanta leksaker som går att ta med i skötväskan.

4. Skaffa pass i tid.

5. Välj ett seriöst flygbolag. Norwegian åkte vi med, och all personal var fantastiskt trevlig och hjälpsam mot oss och Hugo.

5. Glöm inte kameran. =)

Hugo på charmoffensiven

Idag har Hugo varit riktigt på charmoffensiven. Mamma Johanna och han har varit på mammas jobb och hälsat på i Västerås. Och jag tror faktiskt att de flesta diggade hans charmiga smile. =) Han var en riktigt duktig kille faktiskt. Sov 30 minuter på vägen dit, var på topphumör och lekte med både Bettina, Britta och Sylvia. Smilade även åt Bosse, Svante, Magnus, Kenneth, Ingegerd, Micke, Lasse, Mats, Lisa, Helena, Lotta, Lotta S, ja listan kan göras hur lång som helst.

Efter en mysig lunch med Bettina sov han kortkort i vagnen medan vi gjorde stan en sväng. Mamma Johanna shoppade en väldigt fin plyschtröja till Hugo och en jacka åt pappa Pär. Och solen sken. Hihi.

Allvarligt talat så var han verkligen duktig. Sov alldeles för lite på dan men orkade ändå var glad och pigg och äta ordentligt. I bilen hem somnade han innan vi hunnit ut ur Västerås och sov nästan hela vägen hem.

Tyvärr så orkade han inte så mycket välling som han brukar eftersom middagen blev så sen. Men vi håller ändå tummarna för en bra natt.

Imorgon ska vi ta med morfar Kjell på en hemlig resa. Spännande va =).

Och på måndag bär det av mot Barcelona. Nice! säger Hugo och funderar över om det finns barnmatsburkar i Spanien. Hmmm.

Grabbkväll

Igår var mamma Johanna borta med mormor Marianne (tänk vad gammalt det låter) medan jag och Hugo och hade en riktig grabbkväll hemma.

Hugo käkade Sempers delikata kycklingröra till varmrätt samt åt lite mango- och bananpuré till efterrätt. Själv åt jag en tallrik med fil (utan flingor) samt två kokta ägg. Delikat!

Efter det läste vi några böcker samt sjöng barnsånger såsom "jag ser det snöar...". Hugo var dock inte jättebelåten med min stämma, så det blev ett varmt bad med badvalarna som kompensation.

Efter lite ombyte och välling så var det dags för att sova. Hugo somnade i sin säng och jag i soffan. Vaknade emellertid efter någon timme när Sverker testade amnings-BH:ar i TV-programmet Plus.

Ja, det var den kvällen.

//Pappa Pär

Och så en till, bara för att =)

Grattis finaste killen på 7 månaders-dagen =)

Välling = lösningen på världsproblemen?

Jo jag misstänker det faktiskt. Att vällingen är lösningen på all världens problem. Eller i alla fall min sömnbrist. De senaste dagarna när Hugo ätit välling med bravur på kvällen, så har han sovit betydligt bättre än tidigare. En tillfällighet? Jag tror inte det.

Natten till idag somnade han 18.45 på kvällen. Tror vi var inne och stoppade i nappen någon gång under kvällen. Men från det vi somnade strax efter kl 22 var jag bara uppe en enda!! gång och stoppade i nappen, vid fyratiden. Annars sov han sött till 05.45. Då vaknade han och ville amma. Sedan låg vi och läste böcker för att fördröja det faktum att man måste gå upp och tända en brasa Och så, plötsligt, tog han sin napp och sin gose och bestämde sig för att sova en stund till. Nöjd la jag min näsa mot hans och somnade om jag med. Klockan 8 klev vi upp!

Antingen är alltså vällingen ett mirakel. Eller så börjar vår kille bli stor och mer sugen på att sova. =)

Idag fyller han i alla fall 7 månader. Och han blir bara finare för varje dag som går. Eller ja, jag tycker förstås varje dag att han är det finaste som finns. Men han är ju bara så ljuvlig i sina små framsteg.

Under kvällen har mamma Johanna varit på body pump samt på bio med mormor Marianne. Så pappa Pär och Hugo fick en egen myskväll med bad, läsning och bus. Mysigt! =)

Agnes

En liten prinsessa

Idag har vi varit och hälsat på Elle i Sjöboviken och hennes lilla Agnes, som är inne på sin femte vecka i livet. Jag säger det igen - hjälp vad fort tiden går. Det är inte länge sedan Hugo var så där liten och ändå är han så otroligt mycket större än henne. Mer än dubbelt så stor faktiskt. Och de var nästan precis lika stora när de kom till världen.

Hur som helst var Agnes supersöt. Hon har mammas rödblonda hår, i massor. Och så är hon faktiskt lik sin mamma, tycker jag. Jag fick den äran att ha henne sovandes i famnen medan Elle lagade lunch. Lagom kul tyckte Hugo som röjde runt på golvet, för att senare somna i Agnes säng (som hon inte börjat använda än).

Jag säger det igen. Fler bebisar lär det komma i den här familjen. Men vi får nog vänta några år. Att passa båda samtidigt skulle inte vara så lätt kände jag direkt.

Vällingmysteriet löst

Jajemän. Dr Browns vällingflaska som tar bort bubblor + MAM-flaskornas napp. Det är grejer som får Hugo att sluka välling som tusan. Alla bubblor borta i ett nafs. =) Idag har han svept 2 dl innan läggdags. Plus att han badade innan och somnade helt utmattad eftersom han plaskade hela badrummet blött. Så nu borde han sova hela natten lång. Eller hur? ;-)

Mamma och Hugo badade tillsammans idag (inga bildbevis på det av förståeliga skäl =) och det var hur mysigt som helst. Vattendjuren som H fick av moster Stina och morbror Tom var en riktig hit. Att plaska har också blivit en favoritaktivitet. =)

Jobbet som mamma

Läste just ett blogginlägg av min kompis Matilda som har en liten Alma Felicia. Hon skrev att det här med föräldraledigheten blir som ens jobb, och jag håller med. I veckorna är det så mycket som ska fixas, som måste hinnas med. Man matar, byter, busar, söver, städar, tvättar, byter, myser, busar, dammar, dammsuger, handlar, lagar mat, busar, matar och söver på löpande band.

Dessutom är det så mycket jag vill hinna lära Hugo. Jag vill läsa böcker för honom, hjälpa honom att upptäcka världen och utmana honom för att hjälpa honom i hans utveckling.

Ibland behöver man stanna upp och inse hur fantastiskt det är att få vara hemma med sin lilla skrutt. Se alla små framsteg och njuta av mjuk bebishud och ljuvlig (och mindre ljuvlig, haha) doft.

Så är det att vara hemmamamma.

Finessen med att pappan ska vara hemma så småningom är förstås att det blir ombytta roller då. =) Då kommer jag att vara den roliga som kommer hem och får mysa och gosa. (Och sova hela nätterna ;-).

Ändå bävar jag lite för att börja jobba. På torsdag blir Hugo 7 månader, och då är det bara 5 månader kvar av min föräldraledighet. Hur ska det bli att börja jobba igen och komma hem sent på kvällarna (eftersom jag pendlar blir det verkligen seeeena kvällar vi snackar om). Eller kommer jag att tycka att det är skönt att få lite mer vuxensnack? Lite mer real life.

Eller är det tvärtom? Det är kanske föräldraledigheten som är The real life. Och jobbet som är på lek. Får klura på det där...

Vällingtankar

Det här med välling blir jag inte klok på. Trodde ju först att Hugo fick ont i magen av välling, men sedan kom jag att tänka på det ologiska i det. Han äter ju massor med både mat och välling, så varför skulle han reagera på välling helt plötsligt?

Sedan insåg jag det här om dagen när jag såg honom ligga där och äta. Bubblorna! Det är för sjutton bubblorna i flaskan som orsakar magont. Precis som när han fick ont i magen av att amma när han var mindre. Bestämde mig för att vi ska testa Dr Browns flaska, som ska ta bort bubblor. Problemet är bara att Hugo tycker att själva nappen på den är helmärklig. Så. Ikväll ska jag testa Dr Browns flaska, med MAM-napp i, som H är van vid. Fortsättning följer...

Ett skratt förlänger livet

När Hugo föddes fick han en handdocka i form av en apa av Pärs kompisar Matte och Jessica. Nu har den blivit mäkta populär. =)

Mysiga familjen =)

Fin kusin på besök

I helgen har vi haft besök av först kusin Rasmus i fredags. Och sedan kusin Noah som var här och busade med Hugo både lördag och söndag. Under lördag förmiddag var vi alla och badade tillsammans och man kan säga att de är lite olika i vattnet.

Rasmus far runt som en vilde med badringar på armarna. Sparkar, busar och skrattar.

Hugo är mer nöjd. Flyter omkring, plaskar lite efter ett tag. Dyker då och då med mamma och flyter fram på pappas rygg. Nöjd helt enkelt.

Noah tycker också om att bada, men mer försiktigt. Han provade likadana ringar som Rasmus har, men nja. Han väntar nog lite med det. Tänk så olika barn kan vara.

Sina främsta färdigheter visade Noah helt klart hemma i huset. Han är en riktig pratmakare. Fyller 2 år nu i mars och har ett ordförråd som är helt osannolikt. Han pratar hela, hela tiden och säger ord som kaffemaskin och avokado. Han sätter samman meningar och säger saker som "fin bebis" och klappar Hugo på huvudet, vilket vi förstås uppskattar, haha.

Noah tycker väldigt mycket om sin nyaste kusin. Han vaknade kl 6 söndag morgon och det första han sa var; Hugo!

Han gjorde också sitt bästa för att lära Hugo ett och annat. Och Hugo hängde nyfiket på. Var Noah än gick tittade Hugo åt hans håll. Och satt han i sin gåstol gick han dit Noah gick. Eller efter mamma. =)

En bra helg helt enkelt. Här intill ser ni när Noah försöker lära Hugo läsa på golvet i Hugos rum.