Mysig bild

Mycket läsmys blev det i veckan också. =)

Utemys

Äntligen är Hugo lite bättre med sin förkylning. Jag tror att uteluft är grejen. Det var vad BVC rekommenderade, så det fick det bli. Och vad härligt det är att vara ute sen. =)

Hugo har blivit så otroligt uppmärksam på saker som sker kring honom. Och saker som rör sig. Vi tog en promenad i trädgården och spanade in blåmesarna som flyttar in i en av holkarna på tomten. Titta! säger jag. Och Hugo tittar. På citronfjärilen och humlan. På blommorna och gräset.

Vi älskar att var ute. =)

Här om dagen kom kusin Rasmus förbi och sa hej också. Han har börjat prata i meningar nu. När han hittade Hugos napp på filten på gräset tog han den och gick fram till Hugo;

- Ska du ha den här?

Sååå sött. =)

Första tandborsten och första tandkrämen =)

Har du borstat tänderna?

Just ja. Nu har Hugo 1,5 gadd och då måste det så klart borstas tänder här hemma. Hugos första tandkräm inhandlad. Borsten fick han av sin mormor.

Hugo tyckte att det var så där med tandkräm först. Men efter en stund tycker han att det är ganska roligt. =)

Hugo var nöjd med ett rån. Som vanligt.

Lyckliga Tyra. Vår present gick hem tror jag =)

Var är Hugo?

Jajemän, nu tar han sig fram med en faslig fart. Vår lilla skrutt. Han hasar sig fram på något märkligt sätt. Lyfter upp rumpan, står och gungar. Ser ut som att han tänker krypa iväg men sedan lägger han ned rumpan och sticker iväg.

Nu gäller det plötsligt att ha koll på det lilla livet till hundra procent. Han är snabbare än blixten.

I fredags var vi så på farmors begravning. Det var en väldigt jobbig dag, även om den var fin också. Musiken och texterna i kyrkan var otroligt fina. Passade farmor väldigt bra. Hugo tyckte att kyrkklockan ringde så fint att han somnade när den började slå. Sedan vaknade han när ceremonin var slut. Se där!

I helgen var vi och hälsade på i Linköpingstrakterna igen. Det var Hugos kusin Tyra som skulle firas. 5 år fyllde hon, stora tjejen. Hon fick ett tält av oss att ha i trädgården och leka i. En present som gick hem även hos lillasyster, och kusinen Noah.

Tyvärr blev Hugo väldigt dålig i lördags. Han fick hosta som verkligen skällde i bröstet och kunde inte somna. Han hade svårt att andas och lugnade ner sig först när jag svepte in oss i filtar, satte mössan på, och slog mig ned vid altandörren. Där satt vi och kikade bort mot bilarna som rullade förbi i natten. Först vid midnatt somnade han, efter att Pärs bror levererat lite hostmedicin till skrutten.

Hostan håller i sig än, och han är snorig som få.

Se han kravlar! =)

Mardrömmar?

Senaste nätterna har Hugo vaknat och varit superledsen, ofta vid 23.30-00-tiden. Det har verkligen inte gått att trösta honom. Jag har vaggat och vaggat. Bara när vi tänt lampan och pratat med honom en stund har han lugnat ned sig. Sedan har han inte velat lägga sig i sin säng igen, bara hos oss.

Och samma sak hände igår kväll när jag var och tränade. Vid 20.30 blev han jätte ledsen. När jag kom hem vid 21 satt han och myste i Pärs famn framför tv:n. Efter en stund la jag honom i sängen, och då somnade han själv igen.

Känns som att det är mardrömmar han drabbas av. Någon som känner igen sig?

Han är 8,5 månader nu skrutten. En stor kille som så klart kan ha mardrömmar med. Undrar dock vad han drömmer om.

Dikten till annonsen i tidningen

När lejongapen knoppar

och körsbärsträden blommar

När potatisen ska sättas

och hallonen smakar sommar

Det är på dig vi tänker när vi frön i marken sår

när vi sätter stickade små sockor

eller tossor på frusna tår

Tusen ting får att minnas dig

Du saknas oss!

Till minne av min farmor, Hugos gammelfarmor

Jag har tänkt länge att jag borde skriva ett inlägg om min fina farmor som gick bort den 19 mars i år. Men jag har dragit mig för det. Hugo blev hennes nionde barnbarnsbarn, och jag är så glad att hon han träffa honom.

Lisa Linnea Bister

Det har alltid funnits ett speciellt band mellan mig och min farmor. När jag var liten gick jag inte på dagis, jag fick vara hemma hos min farmor istället. Hon blev änka redan året efter jag föddes, så det vara bara hon och jag. Hela dagarna.

När vi städade ur farmors hus här om dagen slog det mig hur mycket hon betytt för mig. Tallrikarna som vi alltid åt efterrätt i. Hallon med grädde. Hembakade skorpor. Ökensandskakorna som blivit en klassiker i släkten. Alla älskar dem! Fisk med äggsås. I varje rätt farmor lagade låg omsorg, och omtanke.

På senare år fick man bjuda in sig själv på lunch eller en fika. Hon kom sig antingen inte för eller också ville hon inte störa. Men alltid när man ringde, eller var där, så tackade hon för att man kommit eller ringt.

Tack för att du ringde. Hej hej, hej hej, hej. Hejdå! Jag ler vid tanken på att hon alltid skulle säga hej då hundra gånger.

Vi brukade sitta i hennes lilla kök och fundera. Eller på hennes altan på baksidan, i skuggan av äppelträden. Hon har en fantastisk trädgård min farmor. Blommor och land, buskar och träd. Allt så omsorgsfullt omhändertaget.

Vi brukade sitta där efter att jag klippt gräsmattan och bara titta på grönskan. Inte alltid behövde vi säga så mycket. Det gick bra bara att sitta där och slappa. Dricka ett glas apelsinjuice eller lite hemgjord saft. Tugga på en skorpa med bregott.

Ibland pratade vi desto mer. Om hennes jobb som hemsamarit. Om den tokiga gubben som ville fira när moderaterna vunnit valet (min farmor var socialdemokrat ända in i benmärgen), om den tjuriga mannen som egentligen inte ville ha någon hjälp när farmor kom dit första gången men som efter några månader alltid hade kakfatet redo när hon kom. Hemköpt från bageriet, för hennes skull.

Jag brukade fråga om när och hur hon träffade farfar, men det ville hon aldrig berätta om. Hon sa bara att hon väl hittade honom i nåt gathörn någonstans, sedan var den diskussionen slut.

Hon brukade sucka åt vårt ständiga planerande av resor utomlands och undra varför vi inte var nöjda med att stanna hemma. Borta bra men hemma bäst, som hon sa. Men sedan lyssnade hon gärna. Frågade om hur det var där borta i andra länder. Hon tyckte om att hålla koll på vad som hände ute i världen.

Men jag tror också att hon drog en suck av lättnad varje gång vi kom hem välbehållna igen.

Jag har blivit arg på henne ett antal gånger också, det ska jag inte sticka under stolen med. Denna envisa kvinna! Jag minns när jag skulle putsa fönstren hos henne och hon undrade vad jag egentligen höll på med när jag fyllde vattenhinken i badkaret. Hon brukade ju knö in den under handfatet i köket!

Precis som när farmors bror skulle klippa gräsmattan åt henne, och hon gick efter honom hela tiden och påpekade att han inte klippte på samma sätt som hon brukade göra.

Eller som när vi skulle sätta hennes potatis här om året och hon suckade högljutt över att knölarna inte hamnade med riktigt rätt avstånd. Trots att jag använde måttband...

Allt skulle göras på ett visst sätt. Hennes sätt.

Jag skrattar nästan högt vid minnet av besöket i Söderköping, när farmor prompt skulle sätta sig längst ut på en vinglande bänk hemma hos min kusin. Och brorsans stora kompis fick sätta sig längst ut på andra sidan för att den inte skulle välta. Envisa kvinna!

Jag tänker på min farmor varje dag. Hoppas att minnet av henne kommer att vila tryggt inom mig. I mina fingrar när jag planterar lejongap och tagetes, precis som hon gjorde. I mina tankar när jag åker till hagen för att titta på havet av vitsippor och scilla, dit vi åkte varje år med fikakorgen. I min näsa när jag känner doften av ökensand eller potatis med äggsås, som jag kommer att fortsätta laga för att minnas henne. I mina stickor när jag förhoppningsvis lyckas lära mig sticka tossor så som hon gjorde. Försöka duger ju.

Älskade finaste farmor.

Kolla gadden =)

Hugo * 2?

Idag har vi städdag. Och Hugo har hittat en liten kompis inne i vårt sovrum =)

Det börjar ljusna

Äntligen är vår lilla kille lite piggare. Den senaste veckan har varit allt annat än rolig, vi har varit hemma i stort sett hela veckan och bara avvaktat att Hugo skulle bli bättre. Nu är hans lilla mage i form, men han är snorig och hostig. Liksom hans mamma.

Mot slutet av veckan har vi dock hittat en hel del nya aktiviteter som Hugo tycker är buskul.

1. Att gunga i nya gungan. Han skrattar. Högt.

2. Att sitta i vagnen på långpromenader och titta på världen. Fåglarna, människorna, bilarna. Ligga är för små bebisar som ska sova. =)

3. Att försöka krypa. Numera ålar han sig framåt (och inte bara bakåt) och kan lyfta rumpan upp mot taket. =)

Liten trädgårdshjälp

Igår fick jag förresten lite trädgårdshjälp, av Rasse basse. Han ville mest spruta med blomsprutan (tur att han inte lyckades få fram vatten, annars hade han vattnat ihjäl mina små rosenkäror=). Annars var han en bra hjälpreda, ända tills han tog mina fröpåsar med basilika och drog. Haha.

Han försökte sig på att hämta jorden till mig också. Men det var lite för tungt för fasters skrutte.

Fröerna? De fick jag jaga ikapp och sedan var jag duuuuuum. Hihi.

Gungeligung del 2

Ganska kul var det i alla fall =)

Gungeligung för första gången )

Och så har vi testat gungan, som vi fick låna av faster Stina, för första gången.

En pratkvarn

Idag är han ändå lite piggare skrutten. En riktig pratkvarn faktiskt, som ni ser på filmen. Ni kan också se lilla tandbissingen skymta fram. =)

Ring på mitt finger

Måste förstås göra ett litet inlägg om vårt ringbyte också. Som en uppmuntrande grej bland all magsjuka.

I förra veckan firade jag och Pär 5 år. Att vi träffades på spraydate får jag helst inte nämna för Pär, för det tycker han är lite pinsamt. Men nu gör jag det ändå.

Jag tycker att det är lite häftigt att man kan träffa någon att dela sitt liv med via nätet.

Pär är världens bästa sambo. Omtänksam, snäll, rolig, glad, snygg, impulsiv, busig, praktisk, händig, positiv, resglad och kramgo. Och världens bästa pappa!

Det här med giftermål är inte så himla viktigt för mig egentligen, även om jag brukade pika Pär ibland för att vi inte hade bytt ringar. Att ha ett barn tillsammans är så oändligt mycket större. Men det är en fin gest, att byta ringar med varandra.

Ett bröllop får dock vänta, tills bankkontot är fyllt igen och Hugo är så stor att han kan gå brudnäbb, hihi.

En bedrövlig natt, men en lite piggare prins idag.

Helgens magsjukesvit har tagit hårt på vår lille Hugo. Och på oss. Idag har han varit lite piggare, men inte riktigt sitt vanliga jag. Han busar och morrar lite emellanåt, men han vill också gärna sitta och mysa. Länge. Och sova. Mycket.

Natten till idag blev rent ut sagt bedrövlig. Vår lilla gubbe hade så ont i magen så han vred sig som en liten mask och jämrade sig. Jag satt i flera timmar med honom i famnen, vaggandes, tills han lugnade ner sig och somnade. Mitt i natten. Sovtimmarna blev få. Och det känns idag.

Egentligen skulle Pär ha åkt till Stockholm på en fest. Eftersom Hugo inte kräktes längre kändes det ok att han skulle åka. Men inte för Pär. Han kom bara till Tybble sedan vände han hem igen. Så fungerar ett föräldrahjärta. Själv kan man ta det mesta, men när han har ont vill man finnas där för honom. Vagga, trösta, badda feberhet panna, värma välling.

Jag är väldigt glad att Pär var hemma. Det är betydligt lättare att vara två när nerbajsade pyjamasar ska bytas mot rena. Handdukar ska fuktas, resorb matas med tesked, blöjor ska bytas. Det är ett litet projekt. Dessutom är det skönt att vara två när oron tar överhand. Hur ont kan han ha innan det börjar bli akut? Har han fått i sig tillräckligt med vätska.

Vi konstaterade det tillsammans idag, jag och P. Numera är man förälder i första hand. Allt det andra får komma sen.

Liten sjukling =(

Nu har vår lill skrutt blivit magsjuk för första gången. Utan äckliga detaljer kan vi säga att all mat kom upp efter lunchen igår, och sedan fick han inte behålla någonting. Inte ens vatten. Sedan midnatt kräks han inte, men han har diarré och feber.

Jag måste säga att 1177 är mitt nya favoritnummer att ringa. Inte så att jag kommer att trakassera dem direkt, haha, men de är verkligen en kanonhjälp för frågvisa föräldrar.

Efter att ha pratat med dem fick Hugo nyss äta så mycket resorb han ville, nästan, på tesked. Och det var rätt mycket det. Han är så törstig så =(

Alldeles nyss fick han i sig lite majsvälling på tesked också, så nu väntar vi med spänning på om den kommer ut åt något håll eller om den får stanna kvar.

Det är ovant att ha en sjuk liten Hugo. Vi har nog varit lite bortskämda med att han varit en så frisk bebis. Han har varit förkyld tre gånger, men annars har han varit väldigt frisk. Så det är med oro i hjärtat jag ser honom hulka, vara varm som en kamin och ha rejäla magknip. Hans små pip gör ont i mammahjärtat. Låt oss hoppas att det går över fort. =(

På besök i vässan, igen =)

Igår tog Hugo och jag en mysig tripp till Västerås igen. Där träffade vi första Annika och Jenny med deras små killar, sedan for vi vidare till Peter med busbrudarna Tove och Frida (och hustrun Kristin, men hon var ganska lugn igår ;-).

Tove och Frida är två underbara pratkvarnar som har fyll fart ända fram till sängdags. De bjöd in mig på ett parti memory när Hugo tog sig en lur, och jag tog förstås chansen att få spela lite spel. Det är alltid lika kul. Men. Jag fick storstryk. Av en 3 och en 5-åring, och deras mormor som också var där. Hmm. Får träna på det där.

Påsk är en ganska så intensiv helg, kan man lugnt säga. I lördags var vi både på 2-årskalas hemma hos pärs syster Stina. Deras Noah är alltså 2 år nu, dags att skaffa nummer två kanske Stina? ;-)

Noah blev överlycklig över att vi sjöng för honom, och att han fick blåsa ut ljusen på tårtan. En riktig sötis är han. Hugo blev mest tyst, helt förvånad över all uppståndelse i rummet. Annars gillar han verkligen sina kusiner. Tilda som är störst av kusinerna på Pärs sida (det är Tilda på bilden, förstås) har blivit en så stor tjej. Jag såg att hon i smyg läste på mitt halsband vad det stod på det, därför frågade jag henne om det lite senare. Vad står det på halsbandet Tilda?

Hugo, svarade hon nöjt. Det står Hugo! Fast det läste jag faktiskt alldeles nyss, tillade hon sedan. Precis innan du frågade!

Hihi.

På påskaftonens kväll hade vi hunnit landa lite hemma för att rulla vidare till mamma och pappa på påskmiddag. Finaste Rasmus var där, och han var utklädd till påskagubbe. Hur söt får man vara! Dessvärre hade jag ingen kamera med.

Facebook är faktiskt en ganska fantastisk uppfinning. Idag har Hugo och jag varit på besök utanför Linghem i Linköping. Hos Maria. Hon och jag var som ler och långhalm när vi var små. Jag tror att vi varit det sedan vi föddes i princip, eftersom våra mammor var bästa väninnor. Någon gång längs vägen tappade vi dock kontakten med varandra, i högstadiet tror jag. Men tack vare facebook har vi fått lite kontakt igen.

Idag var alltså Hugo och jag och hälsade på hemma hos henne och hennes killar Olle, snart 8 månader, och Vilmer, snart 2 år. Rätt kul att se hur vi, trots att vi inte umgåtts på så många år, ganska snabbt hittar varandra igen. Särskilt kul också att vi har varsin sambo och make (och nej, det är inte jag som har gft mig) som båda är från Linköping. Och att vi har barn som är jämngamla.

Idag hände dock något väldigt ovanligt. Hugo och jag försov oss! Den lille herrn vaknade nämligen klockan 3 inatt och var vaken till kl 5. Sedan sov han en timme innan han vaknade och jag kände att det nog var dags för välling. Han svepte en flaska och låg sedan och lyssnade på hällregnet som smattrade mot takfönstret. (vi övernattar just nu hos Hugos farmor och farfar nämligen). Jag tror att det var det ljudet som gjorde att Hugo, och jag, somnade om strax före kl 7. Sedan vaknade vi 08.50!!

Själv föredrar jag förstås att sova hyfsat hela natten och gå upp tidigt. Jag tycker ju om mysiga mornar med Hugo.
Hoppas med andra ord på en bättre natt inatt.

Glad påsk alla!