Morgonstund har guld i mun, ja så känns det i alla fall oftast med Hugo här hemma. Och nu är jag faktiskt inte ironisk. Jag älskar Hugomornar! Jag brukar känna en liten hand som letar sig fram över ansiktet. En näsa, en mun, ett öra. Ett hår att dra i. Till slut är det bara att ge vika och slå öppna sina blå. Och då möts jag allt som oftast av ett stort smile!
I natt har Hugo faktiskt haft en riktigt bra natt, tycker jag. Han gick och la sig 19.30. Ammade vid kl 22 (i princip sovandes, men jag vågar inte inte amma honom då - ifall han inte står sig hela natten då.) Sedan fortsatte han sova direkt när jag la ned honom. Sov till klockan 06.00 då han krävde en ny blöja, lite amning och sedan somnade han om igen till 07.30.
Inte så att tiden mellan 22 och 06.00 var helt knäpptyst av en djupt sovande Hugo. Nej jag stoppade i nappen när han gnällde lite kanske fem-sex gånger. Men ändå!
Synd bara att jag själv drack kaffe så sent med bokklubbsbrudarna igår att jag inte kunde somna igår kväll. Alltid är det något...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar