En pratkvarn

Idag är han ändå lite piggare skrutten. En riktig pratkvarn faktiskt, som ni ser på filmen. Ni kan också se lilla tandbissingen skymta fram. =)

Ring på mitt finger

Måste förstås göra ett litet inlägg om vårt ringbyte också. Som en uppmuntrande grej bland all magsjuka.

I förra veckan firade jag och Pär 5 år. Att vi träffades på spraydate får jag helst inte nämna för Pär, för det tycker han är lite pinsamt. Men nu gör jag det ändå.

Jag tycker att det är lite häftigt att man kan träffa någon att dela sitt liv med via nätet.

Pär är världens bästa sambo. Omtänksam, snäll, rolig, glad, snygg, impulsiv, busig, praktisk, händig, positiv, resglad och kramgo. Och världens bästa pappa!

Det här med giftermål är inte så himla viktigt för mig egentligen, även om jag brukade pika Pär ibland för att vi inte hade bytt ringar. Att ha ett barn tillsammans är så oändligt mycket större. Men det är en fin gest, att byta ringar med varandra.

Ett bröllop får dock vänta, tills bankkontot är fyllt igen och Hugo är så stor att han kan gå brudnäbb, hihi.

En bedrövlig natt, men en lite piggare prins idag.

Helgens magsjukesvit har tagit hårt på vår lille Hugo. Och på oss. Idag har han varit lite piggare, men inte riktigt sitt vanliga jag. Han busar och morrar lite emellanåt, men han vill också gärna sitta och mysa. Länge. Och sova. Mycket.

Natten till idag blev rent ut sagt bedrövlig. Vår lilla gubbe hade så ont i magen så han vred sig som en liten mask och jämrade sig. Jag satt i flera timmar med honom i famnen, vaggandes, tills han lugnade ner sig och somnade. Mitt i natten. Sovtimmarna blev få. Och det känns idag.

Egentligen skulle Pär ha åkt till Stockholm på en fest. Eftersom Hugo inte kräktes längre kändes det ok att han skulle åka. Men inte för Pär. Han kom bara till Tybble sedan vände han hem igen. Så fungerar ett föräldrahjärta. Själv kan man ta det mesta, men när han har ont vill man finnas där för honom. Vagga, trösta, badda feberhet panna, värma välling.

Jag är väldigt glad att Pär var hemma. Det är betydligt lättare att vara två när nerbajsade pyjamasar ska bytas mot rena. Handdukar ska fuktas, resorb matas med tesked, blöjor ska bytas. Det är ett litet projekt. Dessutom är det skönt att vara två när oron tar överhand. Hur ont kan han ha innan det börjar bli akut? Har han fått i sig tillräckligt med vätska.

Vi konstaterade det tillsammans idag, jag och P. Numera är man förälder i första hand. Allt det andra får komma sen.

Liten sjukling =(

Nu har vår lill skrutt blivit magsjuk för första gången. Utan äckliga detaljer kan vi säga att all mat kom upp efter lunchen igår, och sedan fick han inte behålla någonting. Inte ens vatten. Sedan midnatt kräks han inte, men han har diarré och feber.

Jag måste säga att 1177 är mitt nya favoritnummer att ringa. Inte så att jag kommer att trakassera dem direkt, haha, men de är verkligen en kanonhjälp för frågvisa föräldrar.

Efter att ha pratat med dem fick Hugo nyss äta så mycket resorb han ville, nästan, på tesked. Och det var rätt mycket det. Han är så törstig så =(

Alldeles nyss fick han i sig lite majsvälling på tesked också, så nu väntar vi med spänning på om den kommer ut åt något håll eller om den får stanna kvar.

Det är ovant att ha en sjuk liten Hugo. Vi har nog varit lite bortskämda med att han varit en så frisk bebis. Han har varit förkyld tre gånger, men annars har han varit väldigt frisk. Så det är med oro i hjärtat jag ser honom hulka, vara varm som en kamin och ha rejäla magknip. Hans små pip gör ont i mammahjärtat. Låt oss hoppas att det går över fort. =(

På besök i vässan, igen =)

Igår tog Hugo och jag en mysig tripp till Västerås igen. Där träffade vi första Annika och Jenny med deras små killar, sedan for vi vidare till Peter med busbrudarna Tove och Frida (och hustrun Kristin, men hon var ganska lugn igår ;-).

Tove och Frida är två underbara pratkvarnar som har fyll fart ända fram till sängdags. De bjöd in mig på ett parti memory när Hugo tog sig en lur, och jag tog förstås chansen att få spela lite spel. Det är alltid lika kul. Men. Jag fick storstryk. Av en 3 och en 5-åring, och deras mormor som också var där. Hmm. Får träna på det där.

Påsk är en ganska så intensiv helg, kan man lugnt säga. I lördags var vi både på 2-årskalas hemma hos pärs syster Stina. Deras Noah är alltså 2 år nu, dags att skaffa nummer två kanske Stina? ;-)

Noah blev överlycklig över att vi sjöng för honom, och att han fick blåsa ut ljusen på tårtan. En riktig sötis är han. Hugo blev mest tyst, helt förvånad över all uppståndelse i rummet. Annars gillar han verkligen sina kusiner. Tilda som är störst av kusinerna på Pärs sida (det är Tilda på bilden, förstås) har blivit en så stor tjej. Jag såg att hon i smyg läste på mitt halsband vad det stod på det, därför frågade jag henne om det lite senare. Vad står det på halsbandet Tilda?

Hugo, svarade hon nöjt. Det står Hugo! Fast det läste jag faktiskt alldeles nyss, tillade hon sedan. Precis innan du frågade!

Hihi.

På påskaftonens kväll hade vi hunnit landa lite hemma för att rulla vidare till mamma och pappa på påskmiddag. Finaste Rasmus var där, och han var utklädd till påskagubbe. Hur söt får man vara! Dessvärre hade jag ingen kamera med.

Facebook är faktiskt en ganska fantastisk uppfinning. Idag har Hugo och jag varit på besök utanför Linghem i Linköping. Hos Maria. Hon och jag var som ler och långhalm när vi var små. Jag tror att vi varit det sedan vi föddes i princip, eftersom våra mammor var bästa väninnor. Någon gång längs vägen tappade vi dock kontakten med varandra, i högstadiet tror jag. Men tack vare facebook har vi fått lite kontakt igen.

Idag var alltså Hugo och jag och hälsade på hemma hos henne och hennes killar Olle, snart 8 månader, och Vilmer, snart 2 år. Rätt kul att se hur vi, trots att vi inte umgåtts på så många år, ganska snabbt hittar varandra igen. Särskilt kul också att vi har varsin sambo och make (och nej, det är inte jag som har gft mig) som båda är från Linköping. Och att vi har barn som är jämngamla.

Idag hände dock något väldigt ovanligt. Hugo och jag försov oss! Den lille herrn vaknade nämligen klockan 3 inatt och var vaken till kl 5. Sedan sov han en timme innan han vaknade och jag kände att det nog var dags för välling. Han svepte en flaska och låg sedan och lyssnade på hällregnet som smattrade mot takfönstret. (vi övernattar just nu hos Hugos farmor och farfar nämligen). Jag tror att det var det ljudet som gjorde att Hugo, och jag, somnade om strax före kl 7. Sedan vaknade vi 08.50!!

Själv föredrar jag förstås att sova hyfsat hela natten och gå upp tidigt. Jag tycker ju om mysiga mornar med Hugo.
Hoppas med andra ord på en bättre natt inatt.

Glad påsk alla!