Som jag skrivit om tidigare så har Hugo en liten kusin som bor väldigt nära, bara 10 minuters gångväg bort. Det lär bli ös på våra familjemiddagar framöver med andra ord. I veckan gick min farmor bort (känslor som kräver ett helt eget inlägg). Hon somnade stilla in i fredags morse och därför samlades familjen hemma hos oss för en lunch. Det kändes nästan nödvändigt att ses och få prata av sig...
Hur som helst upptäckte Rasmus och Hugo varandra på ett nytt sätt för första gången. De invigde nämligen Hugos lilla bord och stolar, i hans rum. Naturligtvis ville de ha samma saker att leka med, vilket skapade lite turbulens. Men det är bara bra för Hugo att få tuffa till sig lite tror jag. =)
Rasmus är i alla fall världens sötaste. När han och hans mamma Sophia promenerade här ute på vägen när vi var i Barcelona började Rasmus ropa Hanna redan när de kom i kurvan här borta. Sedan ropade han det högre och högre ju närmare de kom. HAAANNAAAA!!!! ropade han alltså när de nått vårt hus. Det värmer ett fasterhjärta. =)
Sophia frågade dessutom Rasmus vilka mer som bor i huset. Och det gör Pä och Huga. =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar