Jobbet som mamma

Läste just ett blogginlägg av min kompis Matilda som har en liten Alma Felicia. Hon skrev att det här med föräldraledigheten blir som ens jobb, och jag håller med. I veckorna är det så mycket som ska fixas, som måste hinnas med. Man matar, byter, busar, söver, städar, tvättar, byter, myser, busar, dammar, dammsuger, handlar, lagar mat, busar, matar och söver på löpande band.

Dessutom är det så mycket jag vill hinna lära Hugo. Jag vill läsa böcker för honom, hjälpa honom att upptäcka världen och utmana honom för att hjälpa honom i hans utveckling.

Ibland behöver man stanna upp och inse hur fantastiskt det är att få vara hemma med sin lilla skrutt. Se alla små framsteg och njuta av mjuk bebishud och ljuvlig (och mindre ljuvlig, haha) doft.

Så är det att vara hemmamamma.

Finessen med att pappan ska vara hemma så småningom är förstås att det blir ombytta roller då. =) Då kommer jag att vara den roliga som kommer hem och får mysa och gosa. (Och sova hela nätterna ;-).

Ändå bävar jag lite för att börja jobba. På torsdag blir Hugo 7 månader, och då är det bara 5 månader kvar av min föräldraledighet. Hur ska det bli att börja jobba igen och komma hem sent på kvällarna (eftersom jag pendlar blir det verkligen seeeena kvällar vi snackar om). Eller kommer jag att tycka att det är skönt att få lite mer vuxensnack? Lite mer real life.

Eller är det tvärtom? Det är kanske föräldraledigheten som är The real life. Och jobbet som är på lek. Får klura på det där...