Rackartyg på morgonkvisten

I skrivande stund är klockan 06.00 och det är onsdag den 16 juni. För ungefär en halvtimme sedan satt jag också här och knapprade på datorn, tills jag började undra vad Hugo pysslade med egentligen. Det kom ett så konstigt ljud utifrån hallen...

Hugo hade nämligen hittat vattensprayflaskan som jag slängde in från "växthuset" igår. På något sätt hade han lyckats skruva av huvudet på den och hälla ut allt vatten som fanns i, vilket kanske var en liter men såg ut som betydligt mer... Där satt han sedan nöjt och plaskade. Dyngsur, för övrigt...

Svårt att föreviga på bild, men här ser ni i alla fall vattnet. Och Hugo som hänger i mitt ben. Som vanligt.

Tut tut, här kommer Bokbussen!

Hugo har inte någon gåvagn än så länge, vi ska låna än men har inte kommit åt den riktigt. Istället kör Hugo omkring och leker bokbuss.

Det är min gamla dockvagn, som min morfar gjorde till mig 1983, som jag fyllt med böcker för att den ska bli lite stadigare att gå med. Den är lite smal dock, så Hugo håller helst med en arm. Men det är ju en färdighet det också, att kunna gå med en hand på vagnen. =)

Tänk hur som helst vad mysigt det är att ha kvar saker från när jag var liten. Särskilt sådant som morfar gjort själv. Jag var alltså två år när jag fick den här lilla vagnen.

Grabbarna soffmyste med morfar/farfar

Tvåbarnsmamma för en dag

I fredags hade jag den äran att ha två små killar hemma. Det gick faktiskt över förväntan. Egentligen var det nog första gången som Hugo och hans kusse Rasmus hade riktigt kul ihop. De jagade varandra krypandes och Rasmus lärde Hugo allt han kan. Som att stå och slå på fönstren (tur att jag inte putsade dem under Hugos förmiddagslur som jag tänkte, spana in handavtrycken), kasta ut alla glasunderlägg i hela vardagsrummet och att stå och slå på soffdynorna. Inga katastrofsaker med andra ord, det var mest kul att titta på dem. =)

Jag kan verkligen förstå varför barn som har syskon lär sig både ett och annat snabbare än barn som inte har några syskon. Hugos fysik ändrades bara under den här dagen tyckte jag. Helt plötsligt kunde han ställa sig upp hur lätt som helst, och ta några steg hållande i till exempel bordet.

Under helgen har han tränat dessa färdigheter i en rasande fart, vilket gör att han plötsligt når både det ena och det andra. Frågan är när han kommer att börja stappla omkring här alldeles själv. Jag tippar på innan ettårsdagen.

Sandlådepremiär

Här om dagen gick Hugo och jag till lekparken för första gången. Det mesta var nymålat och gick inte att busa i. Men sanden var förstås inte nymålad. Och den var väldigt mysig att leka i, tyckte H. Själv fick jag lite ångest över alla sandkorn. Jag hatar sand, även på stränderna. Men det är väl bara att släppa renhetskontrollen och ge sig hän åt geggamoja och sandkorn på och i alla kläder, och håret. För Hugo vill definitivt gå tillbaka till sandlådan. Han blev väldigt ledsen när vi skulle gå hem och laga lunch, nämligen.

Grinigaste killen i stada

Just nu är på vår lilla kille kanske den grinigaste i hela stada. Eller världen. Han vaknar oftast mellan 4 och 5, då är han glad som en solstråle i ungefär en halvtimme. Sedan är han bara nöjd om jag sitter på golvet med honom och leker med hans leksaker. Eller egentligen är han nog nöjd bara jag sitter där. Eller ligger, så han kan klättra upp och ner över mig. Han är mammig helt enkelt.

Det är ett himla gnällande dagarna igenom. Mammamammamamamammamammamammama!!!!!!!!!

Jag inser förstås att det är någon utvecklingsfas han går igenom. Men när går den över? Snart, hoppas jag. Hjälp!